Forskarhjälpen 2017 – Bi-jakten – handlade om att undersöka hur Sveriges honungsbin mår. De spelar en avgörande roll för både naturen och oss människor – hela 70 procent av våra odlade livsmedel behöver pollineras av bin.
Men den senaste tiden har bina drabbats av olika sjukdomar, som orsakas av parasiter, sjukdomsalstrande bakterier, kvalster och mögelsvampar. Om bina försvinner kommer vi inte längre att kunna odla många av de växter vi lever på i dag.
En möjlig förklaring till binas sjukdomar är att vi människor försvagar binas immunförsvar när vi skördar deras honung och ger dem sockerlösning i stället. I honungen finns nämligen bakteriedödande ämnen, som kommer från nyttiga mjölksyrabakterier som bor i binas honungsmagar.
Kanske är det så att bina förlorar sina nyttiga mjölksyrabakterier när vi inte låter dem behålla åtminstone lite av sin egen honung. Och det är här som Sveriges elever kom in i bilden. Forskarhjälpen gick 2017 ut på att samla in honungsbin från olika platser i landet och bland annat undersöka deras honungsmagar, för att kartlägga de mjölksyrabakterier som finns där.
Material från Bi-jakten
Deltagare och priser
Priser
- Juryns stora pris – Alsike skola
- Innehållspriset – Wämöskolan
- Designpriset – Internationella Engelska skolan i Täby
Deltagande skolor
- Alsike skola, Knivsta – Maria Sörlin, Lena Forsgren, Helena Lünner
- Apelgårdsskolan, Malmö – Katarina Fornell
- Asmundtorps skola, Asmun – Maria Fornell Bengtsson, Margareta Sjödin
- Pär Lagerkvistskolan, Växjö – Isabelle Söderberg
- Edsbergsskolan, Sollentuna – Magnus Andersson
- Ekebyskolan, Sala – Urban Erixon
- Gumeliusskolan, Örebro – Susanna Köpman
- Erlaskolan, Norrköping – Olle Gregoriusson
- Folkungaskolan, Linköping – Karin Berggren
- Internationella Engelska skolan i Täby, Täby – Carla Hartburn, Sinead Murray
- Kapareskolan, Onsala – Christina Beckerdal
- Kungshögskolan, Ljungby – Monica Wiloboken, Git Holst
- Lindåsskolan, Billdal – Birgitta Berne
- Lundåkerskolan, Gislaved – Per Vainu
- Mariefredskolan, Mariefred – Catherina Albers
- Mellringeskolan, Örebro – Ann-Sofi Arnström, Hindrik Hammarland, Jenny Johansson
- Stenungsunds Montessori, Uddevalla – Mia Thuresson
- Svärdsjöskolan, Svärdsjö – Ingela Olsson
- Torsviks skola, Lidingö – Tessie Borg
- Tranängskolan, Tranemo – Tommy Pettersson
- Vallbackskolan, Gävle – Helena Ström, Johannes Ungman
- Vallhallaskolan, Oskarshamn – Lotta Kvick
- Wämöskolan, Karlskrona – Kristoffer Thor
- Österledsskolan, Granbergsdal – Helen Brink
Honungsbin och biodling
Honungsbin (Apis mellifera) har fått sitt namn för att de tillverkar honung. Honungsbiet kom till Skandinavien för ca 10 000 år sedan i samband med att inlandsisen drog sig tillbaka. Honungsbin har alltid levt fria i vår svenska natur i t.ex. ihåliga träd fram till 1900-talets början. Ingen vet med säkerhet hur länge människor i Skandinavien har haft honungsbin på gårdarna men det kan röra sig om mer än tusen år. När biodling etablerades och utvecklades från honungsjakt så tillverkades kupor av halm.
I dagens bikupor finns det sommartid ca 60 000 bin och bara en av dem är en drottning. Bina tillverkar vaxkakor med hexagonformade celler som används för att både lagra sin mat, honung och bibröd, samt för att föda upp nya bin. Honungsbina finner sin mat i blommor men när sommaren är över så dör många av bina och hela kupan förbereder sig för vintern då ca 10 000 bin övervintrar.
Honungsbiet behöver nektar för att göra sin honung och blomman lockar med sin söta nektar. Exempel på vilda och odlade blommor i Sverige som bina kan samla nektar från är; hallon, björnbär, apel, klöver, lind, raps, mjölkört, blåklint, ljung med flera. Blomman får hjälp av honungsbina att pollineras vilket sker när blommans pollen förs från en blommas ståndare till en annan blommas pistill. Nektar innehåller olika sockerarter, näringsämnen och vatten. Bina äter även lite av nektarn för att orka flyga.
När ett bi kommer hem med full honungsmage så presenterar biet nektarn som en droppe på sin tunga för ett ”hus-bi” som suger in nektarn i sin honungsmage och sedan fortsätter honungsproduktionen i kupan. I bikupan förvandlas nektarn till honung genom att vattenhalten minskas från 70 % till under 20 %. Vattenhalten minskas genom att bina fyller celler i vaxkakan med nektarn, suger upp det och fyller tillbaka om och om igen. Sommarnätterna igenom fläktar dessutom alla bin med sina vingar för att få ut fukten från nektarn så att vattenhalten sänks. Honungen lagras av bina för att användas som föda under både sommaren och vinterhalvåret.
I dagens bikupor kan biodlaren skörda ca 40 kg honung per sommar, men då återstår väldigt lite till bina själva och därför ges annan föda på hösten till bina i form av bordssocker så att de överlever vintern i bikupan. Honungsbina är idag hotade av olika sjukdomar som orsakas av parasiter, sjukdomsalstrande bakterier, kvalster och mögelsvampar osv. Vårt moderna landskap erbjuder mindre variation av blommor på grund av stora, odlade fält, så kallade monokulturer.
Mikroorganismer – nyttiga och sjukdomsalstrande
Mikroorganismer är mikroskopiska varelser som består av en enda cell som kan reproducera sig själv och kan försörja och ta hand om sitt eget näringsintag. Mikroorganismer finns överallt, runt om oss och till och med inne hos oss människor och djur. Dessa är mycket viktiga i vårt ekosystem och oumbärliga i många livsviktiga processer som hjälper oss och andra djur att skydda oss mot sjukdomar. Men kan dela in mikroorganismer i tre undergrupper; bakterier, jäst och mögel. Inom dessa tre grupper hittar man både skadliga mikroorganismer som orsakar sjukdomar, och nyttiga mikroorganismer som vi behöver för att må bra och använder inom tillverkningsindustrin.
Mjölksyrabakterier är en grupp nyttiga bakterier som beskrevs redan för mer än hundra år sedan genom deras gemensamma förmåga att fermentera (jäsa) livsmedel. I gruppen ingår olika bakteriegrupper som oftast hittas i våra livsmedel och några av undergrupperna heter laktobaciller, laktokocker och bififobakterier. Mjölksyrabakterier används också inom industrin för att de producerar många intressanta ämnen som kan användas i en rad viktiga förlopp som t.ex. tillverkning av vacciner och konserveringsämnen för livsmedelsindustrin.
Honungsbina har en stor samling av mjölksyrabakterier i sin honungsmage som används i honungsproduktionen och som skydd mot oönskade mikroorganismer. Bina har haft dessa nyttiga mjölksyrabakterier under miljontals år i en samling av 13 olika sorter, 9 laktobaciller och 4 bifidobakterier. De bor alltid inne i honungsmagen på bina och ”klär” insidan av denna som en matta.
Bi-mjölksyrabakterierna visades ha antimikrobiella egenskaper. Bakterierna i honungsmagen ”samarbetar” och har på så vis förmågan att motstå många olika sorters sjukdomsalstrande mikroorganismer. Ett smart och levande antimikrobiellt system som naturen har utvecklat och som har skyddat bina och deras honung i miljontals år.
Relaterade Nobelpristagare
Artturi Ilmari Virtanen
”för hans undersökningar och uppfinningar inom agrikultur- och näringskemien, särskilt för hans foderkonserveringsmetod”
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1922
Otto Meyerhof
”för hans upptäckt av det lagbundna förhållandet mellan syrgasförbrukningen och mjölksyreomsättningen i muskeln”
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1952
Selman Waksman
”för hans upptäckt av streptomycin – det första mot tuberkulos verksamma antibiotiska ämnet”
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1958
Joshua Lederberg
”för hans upptäckter rörande genetisk rekombination samt arvsmassans organisation hos bakterier”
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1973
Karl von Frisch
”för deras upptäckter rörande organisation och utlösning av individuella och sociala beteendemönster.”
Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2005
Barry Marshall, Robin Warren
”för deras upptäckt av bakterien Helicobacter pylori och dess roll vid gastrit och ulcussjukdom”
Maurice Maeterlinck
”på grund av hans mångsidiga litterära verksamhet och särskilt hans dramatiska skapelser, som utmärka sig genom fantasirikedom och genom en poetisk idealitet, vilken, stundom i sagospelets slöjade form, röjer djup ingivelse samt på ett hemlighetsfullt sätt tilltalar läsarens känsla och aning”
Maurice Maeterlinck var en entusiastisk biodlare och skrev 1901 boken Biets liv.