I utställningen Mänsklighetens största nytta lyfter vi fram upptäckter och insatser som förbättrat människors liv under det senaste århundradet, från konstgödsel till Röda korset. Runtomkring oss hör vi samtidigt berättelser om världens tillstånd som skrämmer och oroar. När vi nu går in i 2020-talet frågar vi oss om tillståndet i världen verkligen är så mörkt som det verkar, och om vi vågar hoppas på fortsatta framsteg i framtiden?

För att få svar har vi bjudit in författaren och debattören Johan Norberg, som bland annat skrivit boken Framsteg: Tio skäl att se fram emot framtiden (Volante), till ett samtal om världens utveckling, mänsklighetens utmaningar och anledningar att känna viss optimism inför det kommande decenniet.

Moderator är historikern Gustav Källstrand, programredaktör på Nobel Prize Museum.

Efter samtalet sker boksignering.

Läs vår intervju med Johan Norberg

Vad ska du prata om den 31 januari? Varför är det en viktig fråga för dig?

Jag tänkte tala om världens framsteg och hur de hänger ihop med vetenskapens och teknikens utveckling, och det är helt centralt för det är bokstavligen en fråga om liv och död. Och det är särskilt viktigt just nu, när många tvivlar på framsteget och på vetenskapen och på den objektiva verkligheten i sig.

Vad betyder Nobelpriset för dig?

Det finns många sätt att besvara den frågan, men jag skulle säga att som förälder till skolbarn är det en ständig referens jag använder. De ska göra sina läxor för att bli duktiga och förbättra världen – och kanske få ett Nobelpris. Och de ska sluta med sitt slafsiga bordsskick ifall de någon gång hamnar, just det, på Nobelmiddag. Det är på något vis en ständig jämförelsepunkt för att få dem att vilja bli lite bättre, och så tror jag att en stor del av världen ser på det också – i stort och smått.

Har du någon favorit bland pristagarna? Varför?

Spontant, Mario Vargas Llosa i litteratur, som är en av mina favoritförfattare och dessutom en humanistisk frihetsvän som ständigt slåss för människovärdet mot okunskap och förtryck. Och Norman Borlaug, agronomen som genom att ta fram mer högavkastande grödor och andra ingredienser i den gröna revolutionen förmodligen har räddat livet på mer än en miljard människor.

Vad inspirerar dig?

Science fiction, för ingen annanstans vågar man tänka så fritt, och ingen annanstans tvingas man lika dramatiskt ifrågasätta allt man tar för givet. Jag kunde förutspå de flesta fantastiska innovationer för jag hade redan sett dem i Star Trek.

Finns det en upptäckt som påverkat ditt liv?

Som idéhistoriker måste jag nog nämna Willard Libbys Kol-14-metod, eftersom den gjorde det möjligt att datera gravfynd och fornlämningar, så att vi äntligen fick någon ordning på alla kaotiska epoker vi tidigare bara spekulerat om. Och tja, utan Haber-Boschs konstgödsel och Landsteiners blodgrupper hade jag kanske inte ens varit vid liv, vilket också är en rätt stor grej för mig.

Har du någon förebild?

Jag hade glädjen att lära känna den liberale nationalekonomen Sven Rydenfelt på hans ålders höst. Han jobbade i motvind i 40 år, både akademiskt och politiskt, men kämpade ändå vidare med gott humör, och till slut medgav även hans meningsmotståndare att han hade haft rätt. Men han blev aldrig självgod och mallig, utan fortsatte att utsätta sina idéer för prövning och kritik.

Vad driver dig?

Hopp om framtiden, som baseras på insikten om hur sagolikt långt vi har kommit när det gäller kunskap, hälsa, välstånd och mänskliga fri- och rättigheter. Men också en oro om att det inte är givet. Det förutsätter goda institutioner och frihet för forskning och experimentlusta. Vi har förstört guldåldrar förr i historien.

Vad skulle du vilja upptäcka?

Generna som riktar vår uppmärksamhet och styr vår koncentration, så att vi får något gjort någon gång.

Vilken konflikt skulle du vilja lösa?

Den mellan humaniora och naturvetenskaperna, och i och för sig konflikten mellan alla de olika grenarna av dem också, eftersom vi behöver jobba tvärvetenskapligt för att berika våra egna fält, och förstå världen och lösa våra avgörande problem. Det är vi som har hittat på avgränsningar och barriärer, de finns inte där ute i naturen.