Kungl. Vetenskapsakademien tilldelade Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2019 till:

Abhijit Banerjee
Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, USA

Esther Duflo
Massachusetts Institute of Technology, Cambridge, USA

Michael Kremer
Harvard University, Cambridge, USA

”för deras experimentella ansats för att mildra global fattigdom”

 

Deras forskning hjälper oss att bekämpa fattigdomen

Den forskning som årets ekonomipristagare står bakom har avsevärt förbättrat vår förmåga att bekämpa global fattigdom. På bara två årtionden har deras nya experimentella tillvägagångssätt förvandlat utvecklingsekonomin till ett blomstrande forskningsfält.

Trots dramatiska förändringar på senare år är en av mänsklighetens mest akuta frågor hur vi ska minska den globala fattigdomen i dess olika former. Drygt 700 miljoner människor i världen har fortfarande extremt små inkomster. Varje år dör runt fem miljoner barn under fem år av sjukdomar som man ofta skulle ha kunnat förebygga eller bota med billiga behandlingar. Hälften av världens barn lämnar skolan utan att ha fått grundläggande kunskaper i att läsa, skriva och räkna.

Årets pristagare har introducerat ett nytt angreppssätt för att få tillförlitliga svar på hur man kan bekämpa global fattigdom. I korthet handlar det om att dela upp den stora frågeställningen i mindre, mer hanterbara, frågor – till exempel vilka specifika åtgärder som är mest effektiva för att förbättra elevers skolresultat eller barns hälsotillstånd. De har visat att man vanligen kan besvara sådana mindre, mer väldefinierade, frågor med hjälp av noggrant utformade experiment bland direkt berörda människor.

I mitten av 90-talet visade Michael Kremer och hans kollegor hur kraftfullt detta tillvägagångssätt kan vara genom en rad fältexperiment som testade olika åtgärder för att förbättra skolresultaten i västra Kenya.

Abhijit Banerjee och Esther Duflo, ofta tillsammans med Michael Kremer, fortsatte att arbeta på liknande sätt i andra länder och med andra frågor. Deras experimentella forskningsmetoder har i dag blivit helt dominerande bland utvecklingsekonomer.

Forskningsrönen från pristagarna – och de forskare som följde i deras fotspår – har dramatiskt förbättrat vår förmåga att bekämpa fattigdom i praktiken. Som ett direkt resultat av en av deras studier har mer än fem miljoner indiska barn fått ta del av effektiva program med stödundervisning i skolan. Ett annat exempel är de kraftiga subventioner till förebyggande hälsovård som flera länder infört.

Det här är bara ett par exempel på hur den nya forskningen redan hjälpt till att minska fattigdomen runt om i världen. Den har också stor potential att ytterligare förbättra livet i framtiden för de människor som har det allra sämst.